en blomma som vissnar
löven liksom krymper
byter färg
kröker sin nacke
vinklar huvudet ner mot avgrunden
fäller sina blodiga blad
likt den tår som sakta svävade
ner för din kind
då du insåg

att glasen som krossades
var för din skull
att de riktade allt sitt hat
mot ditt oskyldiga leende

blomman vissnar
fäller sina blad
du faller mot marken
och ditt fagra leende
speglas i glassplitter