Månen vilar på himlen och lyser upp min väg. Om jag kunde vila som månen! Alltid vara på väg, över himlen, mot en ny fas. Själv känner jag hur mycket jag måste anstränga mig för att våga ta steget bort, över bron och lämna det här förhållandet bakom mig.

Jag kommer ihåg, halvt, en sägen om att solen alltid jagar månen, solen var en liderlig gammal man och månen en jungfru, och de sattes på himlen, han att för alltid jaga henne.
När de ser varandra, möts under dagen, blir det samma stöt av band som binder dem samman?

Å, jag önskar ibland att jag inte försökte bygga upp det du raserade. Jag önskar jag kunde ha släppt det då, när banden kunde ha brutits så lätt. Nu suger de mig tillbaka, varje steg framåt är som att kämpa mot tidvattnet. Men i mig kan ingen annan väg finnas, jag vill inte längre. Jag vill vara hel. Med dig kan jag inte se mig för den jag är, utan måste alltid se hur du ser på mig, för våra bilder är så olika att vi inte kan mötas på nåt annat sätt.