den här texten

Skribent
Kallisti
Texttyp
krönika
Inlagd
31/8 -03 kl 17:06
Visningar
120

etiketter (?)

Den här texten har inga etiketter.

Logga in för att lägga till etiketter.

fler texter

Fler krönikor av Kallisti:

Kappvändande

2003-03-25

Så smidigt jag förmår vänder jag min kappa efter vinden. Lyssnar efter toner i andras röster, dansar efter deras tonfall. Inte för att jag vill utplåna mig själv längre, utan bara därför att det är en gammal vana, ett mönster som är svårt att bryta. Försöker att vara diskret, min anpassning får inte bli uppenbar. Försöker att hålla uppe en fasad av säkerhet. Försöker att få det att verka som att jag har en personlighet, som att det finns egenskaper som är alldeles mina egna.

Jag kan inte tänka mig att någon som jag känner och respekterar tycker om en svag människa, därför är det viktigt för mig att verka stark. Att verka som om jag tror på mig själv.

Ibland lyckas jag kanske. Ibland inte? Kanske lyser min osäkerhet hela tiden igenom den tunt fernissade ytan av säkerhet. Det är omöjligt för mig att avgöra.

Emellanåt fylls jag av ett förblindande förakt för min egen svaghet. Varför klarar jag inte av att sluta snegla på andra och istället försöka finna min egen sanna personlighet? Om det nu överhuvudtaget finns något sådant, som en sann personlighet. Något slags kärna av personlighet borde det väl åtminstone finnas. Föraktet ökas ytterligare av den avund som tycks väckas så lätt hos mig. Att se andra människor ha egenskaper som jag beundrar, men att inte finna dessa egenskaper hos mig själv väcker ett smetigt avund i mitt sinne, vilket leder till ytterligare självförakt.

Om det finns något sådant som en sann personlighet finns den kanske i så fall också hos mig. Kanske har jag mer att erbjuda än jag själv tror? Jag betvivlar det, men inser samtidigt att just detta tvivel gör mig ännu mer benägen att hemfalla åt kappvändande och klumpiga försök att dansa efter andras pipor. Just känslan av att vara den tråkigaste, mest ointressanta, minst spännande människan i världen gör mig till en tråkig, ointressant människa.

Jag kan se det och jag kan känna det, men jag förmår inte häva mig upp ur min egen osäkerhet för att göra något åt det.

I alla fall inte mer än för korta glimrande ögonblick.

© Helen Bergström

kommentarer

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

  • Janjohan, 31/8 -03 kl 19:28

    Intressant introvert psykoanalytisk och självreflexiv metaanalys, tycker jag.

  • Kallisti, 31/8 -03 kl 22:20

    Mmm… önskar att jag kunde göra något konkret åt det hela!