jag var ju den enda som såg när solen sken.
jag var den som man kom ihåg,
den som folk tyckte om att vara med.
jag var klok, gjorde aldrig någon illa.
såg allt och hjälpte.

nu är jag den som ler när solen går ner.
syns inte i mängden.
jag är den som faller, som slår sig.
som inte orkar upp igen.
jag är den som jag fasade för att vara.
jag skrattar åt när folk ramlar.

om allt bara var en fantasi,
skulle jag skapa min egen person.
jag skulle skapa mig den jag var innan,
eller den jag kanske ville vara…

fantasin är förvirrande, och jag tappar bort mig lätt.
pappa tillverkar kompasser, men hans dotter kan inte läsa kartan.
mamma vill ha kvar kakan, men hennes dotter vill äta upp den.

omtumlande och oerfaren.