den här texten

Skribent
radikal
Texttyp
osorterad text
Inlagd
9/7 -02 kl 00:00
Visningar
208

etiketter (?)

Den här texten har inga etiketter.

Logga in för att lägga till etiketter.

fler texter

Fler osorterade texter av radikal:

jag är sju år och naken

Och så kom hon upp och jag förstod. Det som legat i luften hela dagen,
Det som legat i luften hela livet
Och blanda inte in mig, hur vågar du be mig om hjälp?
Jag skyller mig själv,
För ni ber åtminstone om hjälp.
Jag bara…vill inte vara närvarande
Kommer ni ihåg den Rädslan?
När man var liten, när man inte visste ordets konster, sätt att uttrycka sig på?
När man bara stod i dörrkanten och inte rörde sig. Man bara tittade ut i ingenting. Tjuvlyssnade
Jag vågar inte röra mig. Jag är alldeles för rädd för att jag ska ställa mig i någon fånig position, i en ställning som inte alls passar in i min bild.
När jag var yngre kunde jag sitta stilla och tjuvlyssna tills lederna stelnade och började värka, allt för att inte höras, allt för att inte synas, allt för att försöka förstå
Jag ville bara bli hörd
Nu ser jag scenariot upprepas, men nu
Nu har jag vuxit till mig, samlat intryck, lärt mig.
Att du kan uttrycka den här känslan på andra sätt;
Skriv, skrik, spela, skada
Men nu, så står jag bara här. För rädd för att göra något annat
Tillbaka,
Jag är sju år
Förlåt, men be mig inte om något, mitt försvar är att hugga
Jag hugger, och jag sårar, men vet om
Att jag gör det i brist på vetskap om något annat.
Det är en försvarsmekanism. Jag kommer undan.
Men jag är så rädd, jag kan inte ens gråta mer.
Jag kan inte skrika, vill inte skära, orkar inte förstå
Jag är sju år
Står blickstilla
Och rädd.
Men nu, stänger jag dörren om mig
Det man inte vet har man inget ont av-
Det är det jag hatar mest av allt. Mänskligheten har gått vuxit till sig, stänger dörrar.
Men detta handlar om mig-
Någonting, mest rädd
Och om oss.
Varför ska jag lösa allt, varför ska jag hjälpa? Varför ska jag vara rädd för att gå ut ur mitt rum när det är erat fel?
Men jag vet att detta är den nakna sanningen, roten till allt.
När jag står här –darrande och naken – vet jag
Att nästa gång ångesten kommer, nästa gång hatet och all frustration, så vet jag varför
Jag har inte glömt
Jag har aldrig förstått
Och ni kan inte ta tillbaka tiden
Vi tar det en annan gång, vi ska bättra oss, kram och lite tårar

Tillåt mig spy.

kommentarer

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

  • linus, 6/1 -03 kl 00:00

    knepig, men intressant