För några veckor sedan låg jag och D. och diskuterade hur ens klass påverkade ens konstnärliga intresse. Eftersom jag inte gillar klasstänkande började jag förklara hur jag inte hade fått en kulturell uppfostran men ändå skrev och fotograferade ibland.
Jag är fortfarande övertygad om att de som vill, är intresserade kommer att hitta till konsten, men jag upptäckte några saker om mig själv, som gjorde att jag mest skrattade åt mina försök att vara okulturell.
Min mamma är konsthistoriker. Sen jag var liten har vi besökt medeltida kyrkor, katedraler, museer och tillsammans tittat på Vetenskapens Värld, särskilt när de sände Lost Civilisations-serien om mayafolket, grekerna, egyptierna och andra försvunna civilisationer. Det var mitt favoritprogram. Tillsammans med rymdprogrammen och Ett med naturen.
När jag var liten åkte vi ofta till Stockholm och gick på Operan för att se balett och operetter.
När jag var liten och var sjuk så stannade jag hemma och tittade i mammas många fina konstböcker.
När jag var liten fick jag nästan en taxichaufför att krocka när jag som 3-åring förklarade skillnaden mellan konkava och konvexa linser i ett kameraobjektiv, något jag inte har en aning om idag.
Min pappa är amatörfotograf. Han och jag känner nycirkusfolk.
Ok. Det har väl inte undgått någon att jag har haft en ganska kulturell omgivning, men läsandet och skrivandet är helt mitt eget. Min mamma slukade böcker som ung, det gjorde hon inte längre när jag började läsa. Jag hittade böckerna genom Black Beauty, som jag sträckläste 9 år gammal. Hon gjorde väl snarare sitt bästa för att jag inte skulle läsa, som att gömma mina bibloteksböcker. Och skrivandet? Alltid funnits, utan någon uppmuntran hemifrån.
Så, jag är väl inte det bästa exemplet för min tes. Men D. är, trots att han så ofta känner komplex för att han inte är uppväxt med.. det kulturella medvetandet, om det inte låter för vagt? Och jag tycker han är så löjlig, för så stor skillnad är det inte. Jag har bättre koll, men jag tror faktiskt det har mer att göra med att jag älskar att glänsa med min allmänbildning. D. är ett bra exempel för att han hittade till böckerna, till teatern och skrivandet helt utan någon annan hjälp än att han tyckte att det var kul. Och ville vara tuff inför sina vänner.

En annan intressant sak som vi tänkte på då, var att i princip alla av våra vänner skapar på något sätt. Målar, skriver, spelar teater. Så det kan gå, inte sant?