Hon står vid spjälsängen och tittar ner på det sovand barnet, så lite han vet om världen och alla problem. Någon gång när han blir äldre ska hon berätta för honom om hans pappa men än är inte tiden mogen på flera år. Nadja och Sofia hade varit överlyckliga när de äntligen tog studenten. Efter tre års slit på den samhällsvetenskapliga linjen var de äntligen ute i friheten och hela världen låg för deras fötter som rektorn hade sagt till dem i sitt tal. De skulle jobba hela sommaren för att kunna ha råd att åka till Frankrike och studera ett år. De var fria från ansvar, hade inga pojkvänner eller något annat som höll dem kvar i Sverige. De visste knappt hur de skulle orka härda ut en hel sommar innan de äntligen skulle få åka till Frankrike. De första veckorna på sommarlovet nästan segade sig fram, de jobbade på en restaurang och tyckte att det inte alls kändes roligt att vara inne och plocka disk medan det var strålande sol utanför och nästan alla klasskamrater låg på stranden och solade sig. – Nu är det äntligen helg, sa Sofia och slet av sig förklädet och slängde det i tvättkorgen.
De sa hej då åt de andra och gick ut i kvällssolen. Hela hemvägen pratade de om morgondagen, midsommarafton då de som vanligt skulle gå upp till kullen och vara med i firandet. Det är något motvilligt som Nadja slår upp ögonen när mamma ruskar om henne följande morgon. Helst av allt skulle hon vilja ligga kvar i sängen några timmar till, men när mamma säger att det bara är någon timme kvar tills de ska vara med och plocka blommor till stången kliver hon ur sängen. Efter en snabb frukost och en dusch drar hon på sig en kjol och ett linne, precis när hon är klar ringer det på dörren och hon hör hur mamma pratar med Sofia. Hon samlar snabbt ihop håret i en tofs och springer sen ner för trappan. Lillasyster Jenny står otåligt och trampar, hon tycker redan att hon har väntat alldeles för länge på Nadja. – Kom ihåg att vi äter klockan ett, säger mamma innan de går iväg. Kom i tid, mormor och morfar kommer hit. – Ja då, säger Nadja och de går iväg bort till kullen. Det är redan fullt med folk på kullen, Jenny hittar snabbt några jämnåriga kamrater och springer iväg med dem. Nadja och Sofia går iväg bort mot skogen för att plocka blommor. När de kommer tillbaka är stången nästan färdigklädd. De lämnar fram en av sina buketter och sätter sig sen under den stora eken och binder varsin krans. – Tjena tjejer, säger plötsligt en röst och Nadja tittar upp. Hon ser in i ett par ljusblå, glittrande ögon. – Hej, säger hon lite tveksamt. Ansiktet ser bekant ut, killen är lång och muskulös, hans hår är vanligtvis mellanblont men solen har blekt det. – Visst är det väl Nadja och Sofia, säger killens kompis.
De nickar. – Känner ni inte igen oss, säger killen igen och tittar rakt på Nadja.
Nu börjar Nadja plötsligt minnas. – Henke! Utbrister hon. Eller jag kanske ska säga Henrik. – Henke duger bra, säger Henrik och ler.
Henrik och hans kompis Mårten är två år äldre än Nadja och Sofia, de träffades på ett läger för några år sedan och året därpå träffades på samma läger igen. Nadja blev kär i Henrik men vågade aldrig säga någonting. – Varför är ni här, frågar Sofia. – En gemensam kompis från lumpen bor här och vi hade inget för oss så han bjöd med oss, ska ni på dansen i kväll eller?
Nadja nickar medan hon sneglar på Henrik, han är fortfarande väldigt snygg, om inte snyggare. – Kom nu, säger Jenny som har kommit fram till dem, vi måste gå nu. – Vi ses i kväll då, säger Henrik och Nadjas hjärta tar ett skutt av glädje, kvällen kanske inte blir så dum. – Hur går det med fästmannen då, frågar morfar när de sitter ute i trädgården och äter sill och potatis. – Du vet att jag inte har någon pojkvän, säger Nadja och ler. – Hon pratade med en kille förut, säger Jenny till morfar och han skrattar. – Bara en gammal kompis, säger Nadja och känner hur hon rodnar.
Efter lunchen är det dags för den årliga krocketmatchen och sen blir det kaffe och jordgubbstårta. Nadja nynnar till låten på radion medan hon tar fram den nya klänningen som hon inhandlat för en vecka sedan. Hon lägger på en lätt makeup och sätter upp håret och tillslut tar hon på sig sin krans och går ner. Morfar visslar när han får se henne och säger att i kväll kommer hon att få fullt upp med att dansa med alla killar. De går i samlad trupp till kullen där festligheterna redan har börjat. Jenny drar med Nadja in i ringdansen där de träffar Sofia som dansar med sin kusin. Efter ett tag tröttnar även Jenny på att dansa och de går och sätter sig hos de övriga i familjen. – Vad roligt att se att även ungdomen deltar i firandet, säger Monica, en av festarrangörerna. Men det är väl kvällens festligheter som lockar kan jag tro, säger hon sen och Nadja och Sofia nickar. Nadja sneglar på klockan, kan det inte få bli kväll snart så att hon får återse Henrik. Vid klockan nio har mormor och morfar fått nog och de tar med sig Jenny hem. De övriga går bort till öltältet och dansbanan. Nadja och Sofia sätter sig tillsammans med några jämnåriga kompisar och dricker några öl. Nadja märker inte Henrik förrän han står alldeles bakom henne och hon vänder sig om och han ger tecken om att de ska gå upp och dansa. Hon kryper ihop i hans famn och de dansar i takt till musiken. Nadja känner en värme spridas i kroppen, dels av all alkohol hon har druckit men också av Henriks kropp så nära hennes. När han kysser henne känns det som om hela världen stannar upp. Hon ser inte mycket av Sofia under kvällen, bara några gånger då hon dansar med Henriks kompis Mårten. Nadja vill inte att kvällen någonsin ska ta slut men tillslut meddelar bandet att de spelar sista låten. När de sista tonerna dör ut börjar de flesta röra på sig och gå därifrån, Henrik frågar om hon har lust att ta en promenad och han tar hennes hand och de går därifrån. De går genom skogen där Nadja och Sofia plockade blommor för några timmar sen. Vid en glänta stannar de upp och Henrik kysser henne. Hans kysser börjar bli allt intensivare och han tar av sig sin jacka och breder ut den på marken och de lägger sig ner. Han tittar frågande på henne och hon nickar. Efteråt följer han henne hem, de kysser varandra vid grinden och sen går han iväg. Hon somnar med ett litet leende på läpparna, hon bryr sig inte om att lägga blommor under kudden för hon vet redan vem hon kommer att drömma om. Sofia vill veta allt följande dag och när Nadja berättar allt frågar Sofia ifall hon inte är orolig för att hon är med barn med Nadja säger att det kan hon omöjligt vara. Men en månad senare visar det tredje graviditetstestet annorlunda, alla har visat att hon är gravid men hon har inte trott att det har stämt. Förtvivlad springer hon hem till Sofia och gråter ut och svär över att de inte tänkte på att använda skydd. Sofia säger att hon måste söka upp Henrik och berätta allt men Nadja är tveksam. Henrik fick hennes telefonnummer innan han åkte hem men han har inte ringt en endaste gång. När hennes mamma hittar henne gråtandes och hulkandes inne på toaletten några dagar senare förstår hon direkt vad det är som har hänt. Hon varken skriker eller skäller ut henne som Nadja trodde att hon skulle göra. Istället kramar hon om henne och säger att allt kommer att ordna sig. Hon hjälper till att beställa tid hos en barnmorska och följer till och med, med henne på undersökningen. Barnmorskan bekräftar bara det de trodde och hon pratar om abort men det vill inte Nadja höra talas om, en av hennes kompisar har gjort det och Nadja vill inte gå igenom det hon gick igenom, hellre behåller hon barnet Hon tvekar innan hon ringer på dörrklockan men tillslut ringer hon på. Dörren öppnas nästan direkt och där står han och han ser precis nästan likadan ut som för några månader sen. Han hajar till när han får syn på henne och hans blick dras till hennes mage som har börjat växa. – Vi måste prata, säger hon och han nickar och ger tecken åt henne att komma in. – Men jag kan inte ta ansvar för ett barn nu, jag är alldeles för ung och skulle inte bli någon bra pappa. Jag vill inte ha barn än på flera år, först vill jag leva livet. Men naturligtvis ska jag betala underhåll.
Nadja nickar, hon hade vetat att han skulle reagera så här men innerst inne så hade hon en bild av hur han skulle kasta sig om henne och tycka att det vore underbart. – Om det inte var något mer, säger Henrik och ser besvärad ut.
Nadja skakar på huvudet och de går ut i hallen. – Du jag är verkligen ledsen för det här, det var inte alls min mening att inte… Ja det gick ju så fort och så… – Man får betala för sina misstag, säger Nadja och stänger dörren. Bilen är tom där den står på parkeringen, Sofia har inte kommit tillbaka från sin promenad än. Hon åkte aldrig till Frankrike, Nadja tyckte att hon skulle åka själv men det ville inte Sofia utan hon stannade kvar hemma för att stötta Nadja. In i det längsta väntade Nadja på att Henrik skulle höra av sig och säga att han lovade att ta sitt ansvar, inte ens när Tim var född slutade hon hoppas. Hon funderade på att ringa till honom eller skicka ett kort men hon hann aldrig. Tim tog upp hela hennes vakna tid, han var ett underbart barn på många sätt men han krävde mycket av henne. Inte förrän Tim var ett halvår och hon och Sofia var och skulle titta på en ny vagn åt Tim slutade hon hoppas på Henrik. Det var när hon stod och tittade på en vagn som hon fick se honom. Hon blev förvånad över att se honom i en affär för barnsaker men tänkte inte mer på det. Han upptäckte inte henne förrän Tim började skrika och hon tog upp honom. Han tittar på henne och sen på Tim. Han ska just till att säga något då en tjej kom fram till honom. – Jag har sett en jättefin vagn älskling, säger tjejen och tar tag i Henriks hand. Då får Nadja se att tjejen är höggravid, hon ser ut att kunna föda vilken dag som helst. Det hugger till i Nadja, han som sa att han inte var redo för barn på flera år.
Henrik vänder sig om och går iväg med tjejen och Nadja hör hur hon frågar ifall han kände henne. – Nej jag har ingen aning om vem det är, säger Henrik. Hon bara frågade om jag visste var nappflaskorna fanns.
Det blev ingen vagn köpt den dagen. Barnet slår nu upp sina ögon, de är en exakt kopia av hans far. Varje dag blir hon påmind av hans svek mot henne, varje dag då hon tittar på sin son. Men hon har intalat sig själv att hon kommer att klara det här, det är hon och barnet mot världen.