Älskade…
Var finns du när jag behöver dig som mest?
Någon stal mitt hjärta, någon slog sönder min hud och bara slet och drog ut mitt stackars hjärta. Var det kanske du?
Älskade…
Jag behöver dig.
Jag gråter och längtar efter dig, dagarna bleknar bara bort när du inte hör av dig.
På nätterna sitter jag uppe och stirrar ut i det tomma intet, det mörka som jag inte vet vad det är, skrämmer mig.
Och jag längtar så efter att du ska komma och lägga dig brevid mig och värma mig.
Älskade…
Natten svider.
Jag blir så kall och stel utan dig.
Du måste värma mig!

Älskade…
Mardrömmarna blir bara fler och fler och de skrämmer mig mer och mer.
Jag vågar ingenting längre.
Inte utan dig.
Förlåt mig om jag är jobbig. Men jag vet varken ut eller in längre. Ingenting är längre som vanligt, inget är som det brukade. Det är för mycket känslor inblandade nu. Det var det inte förut.
Älskade…
Jag vet inte varför du gör så här. Men snälla, ge mig ett svar.
Kanske sover jag bättre om nätterna, kanske kan jag andas i lugn och ro på dagarna, jag vet inte…
Men älskade, ge mig ett svar. Är du min? Får jag vara din? För jag vill så gärna…

Älskade…
Jag vill att du ska veta, att ingen har rört till det i mitt inre som du har, ingen har fått mig att skrika rakt ut av både lycka och vanvett som du.
Jag måste skratta.
Samtidigt som jag måste gråta och slå mot en betongvägg och lägga mig i lera och skvätta på alla vackra och rena människor som går förbi.
Älskade…
Jag vet inte vem jag är längre, eller vad jag pratar om.
Men jag tror att jag vet…
Vem det var som stal mitt hjärta…
Älskade…

Var försiktig med det…