Jag läser söndagens tidning på måndagarna. Det gör jag helt enkelt därför att jag inte är prenumerant, av fri vilja läser jag bibliotekets exemplar en dag försenat. Söndagens tidning är den intressantaste av alla veckans upplagor. I den finns alla meddelanden. Meddelandena till mej om att livet rullar på, att det går förbi fortare än kvickt.
På geometrilektionerna i skolan lärde jag mej rita cirklar. Oklanderligt runda cirklar ritade jag med hjälp av en passare. Jag lärde mej att märka ut mittpunkten, lärde mej det mesta om diameter, radie, sektor.
I bibliotekets läsesal på måndagsförmiddagarna befinner jag mej i cirkelns mittpunkt. Jag noterar alla tillkännagivanden om födelse, förlovning, giftermål och död. Jag blickar ut längs med radien mot omkretsens oskurna linje.
För ett tiotal år sedan var vi många som stod mitt i cirkeln och spanade ut mot omkretsen, framtiden. En efter en vandrade tankfullt vidare längs med radien. En dag var jag ensam kvar.
I söndagens tidning läser jag om milstolparna i deras liv. Jag läser om hur de fått barn och barnbarn, gift sig med norrmän och turkar, skilt sig från nationalekonomer och just begravt sin andra svärmor.
Jag står kvar i cirkelns mittpunkt och blickar ut längs med radien.