Tid. Vad är tid. Tid måste vara ett av de mest abstrakta substantiven som finns. Den går inte att ta på. Man kan inte se den. Den gör egentligen ingenting. Den bara är. Den bara finns.
Man kan inte förklara vad tid är. Tiden består inte av någonting. Men paradoxalt nog är den i vissa fall mycket påtaglig. Luft består av atomer. Till och med ljus består av partiklar, fotoner.
Men tiden. Finns tid över huvud taget? Eller är tid bara ett uttryck som vi människor kommit på för att mäta hur länge saker och ting dröjer.

Tiden är alltså så abstrakt att man kan betvivla om den finns över huvud taget. Men samtidigt styr tiden vår vardag och våra liv. Tiden styr allt.

Ring, ring, ring! Man väcks av klockan. Kvällen innan ställde man den så att man skulle hinna duscha, klä på sig, äta frukost, fixa håret, borsta tänderna, packa ryggsäcken och småspringa till bussen, åka till centrum, gå sista biten upp till skolan, lämna jackan och hämta böckerna i skåpet och till sist sätta sig i skolbänken exakt det klockslag lektionen börjar.

Redan från den första sekunden på morgonen är man alltså styrd av klockan. Man har inte hur mycket tid på sig som helst. Och om man kommer för sent, alltså om man inte kommer i tid så blir det någon form av vedergällning.

Efter den första lektionen fortsätter dagen efter ett schema. Schemat är en plan över hur skoldagens tid är fördelad. Och man är bunden att följa det. Man är alltså tidsbunden.

Man kan tänka sig ett scenario där eleven kommer en halvtimme för sent till en lektion. Läraren blir fly förbannad och undrar vad i helvete eleven i fråga egentligen har haft för sig
och säger att eleven MÅSTE vara I TID till lektionen. Eleven svarar att han fullständigt skiter i tiden. Det finns ingenting som tid. Tid är bara ett jävla ord. Läraren blir mer upprörd och skjuter till ett motargument: Man måste hålla tiderna både som lärare och elev.
Eleven frågar tillbaka: Vad är tid?
Läraren blir tyst ett ögonblick och säger:Eh mm, asså? Du får fan i mej kvarsittning.
Eleven svarar: Jag får alltså kvarsittning för att jag inte är i tid. Du vet ju inte ens själv vad tid är. Men du lever efter den. Du låter nånting som du inte ens kan förklara vad det är styra hela ditt liv. Men jag däremot är smartare än så. Jag skiter i tiden.

Man kan fundera på hur läraren hade reagerat i verkligheten. Eleven har ju rätt. Men å andra sidan, vad ska läraren säga?

Kan man strunta i tiden? Svaret måste nog bli nej. Tid består inte av någonting. Till och med ljud och dofter består av någonting. Ljud består av vågor. Förtunning och förtätning av luften det färdas igenom. Dofter består av partiklar som svävar ut i luften, in i våra näsor och registreras som olika lukter i hjärnan. Men tiden. Den består inte av nånting, men vi har ändå underkastat oss tidens makt. Man kan inte heller strunta i den. Tiden gör att man åldras och dör. Tiden finns inte, men ändå låter vi den ta makten över vår vardag och hela våra liv. Och sen när man har levt troget efter detta tyranniska fenomen i ett helt människoliv så dödar den dig. Tiden är en kraft mäktigare än något annat. Men består av ingenting.