Jag vrider om nyckeln i låset och dörren glider upp. Den knarrar med sitt hemtrevliga knarr och jag stänger försiktigt dörren igen. Lägger upp morgontidningen på hatthyllan. Många tycker väl att det är ganska onödigt att köpa en hatthylla när man inte har några hattar, men det tycker inte jag! I hallen framför mig ser jag dina svarta gympaskor och jag ler åt dem.
De står kvar precis där du lämnade dem igår. Ler åt minnet när du klev in genom dörren igår och hur jag drunknade dina armar och din doft. Ditt vackra leende och dina ögon som jag längtat efter så.

Tassar över den blåa trasmattan och går in i köket. Morgonsolen skiner in och bländar mig lite. Din gitarr står lutad i ett hörn och jag kan fortfarande höra din sång inom mig.

Dörren till vardagsrummet står öppen och jag tittar lite på de slingrande krukväxterna som står på fönsterbrädet. Sherre Khan stryker sig runt mina ben och tittar upp på mig med sina stora gröna ögon. Han mjauar och smyger sig upp och lägger sig i den blåa soffan och spinner nöjt. Jag kliar honom lite under hakan och ler åt hur han busigt försöker fånga sin egen gråspräckliga svans.

På väggarna hänger mina fotografier uppsatta, min favorittavla föreställer den där dagen på stranden med den ensamma fiskmåsen som flyger över det öppna havet.

Gardinerna fladdrar lite av en morgonvind som slinker in genom det halvöppna fönstret. Ljudet av stan som vaknar hörs långt borta. Långt borta från oss, dig och mig.

Jag gläntar på dörren till sovrummet. Under det vita duntäcket sticker ditt rufsiga nyvakna hår upp. Jag hör dina andetag.
– Sover du? Viskar jag i ditt öra och jag vet att du ler mot mig.