Om man skulle ta och bryta sig ur den känslan definierad ångest.

Om man inte gör någonting, så tänker man.
Tänker man så får man ångest för att man inte gör någonting, någonsin.
Men man måste tänka,
För det finns ingeting att göra. papapapanik.

Ej; välskrivet, vackert, särskilt poetiskt, tankegång av art:värtatttasigenfunderareöver.
Sanning.
utdrag.
verklighet.
För verkligheten är inte vacker, eller poetisk eller särskilt värd att tänka över.
Det vi kallar vackra stunder och de få gånger då du känner fjädrar runt inälvorna, är de gånger du inbillar dig.
Du inbillar dig, för att du VILL.
Hoppet däremot kan diskuteras. Hoppet hos en människa kan stundtals vara så vacker och så hjärtskärande att man blir stum. Eller om du råkar heta Louise, går där ifrån. Jag har då aldrig kunnat hantera sådana situationer. För när viljan tar slut, du tappar orken, och Verkligheten återigen, likt en försupen fader framför Sportextra, höjer slött på ögonbrynet och undrar vart fan du tog vägen, så står man där som en faktiskt rätt så stor idiot och försjuker åter i någon slags förnekelse. Jag vill inte uppleva detta. Att vara realist (vissa kallar det pessimist, vad är det?), i dina drömmar är hårt. Att inte ens kunna lura sig själv att drömma, unna sig att hoppas. Fy fan. Jag tror bestämt att jag tillät mig själv att “drömma” en gång. Jag kanske till och med “hoppades” något. Men sedan tror jag att jag vaknade, för set måste varit i ett högt märkligt och udda sammanhang, inklusive ingen sömn på ettochetthalvtdygn och otaliga vändningar och vridningar på temat “Vad fan händer efter detta?”.
Då gjorde jag nog det. Antagligen av ingen vikt alls. Spelar ingen roll. Det är raderat nu, delete, escape, vad fan du vill.
Jag känner ingenting.
Sätt upp ett plexiglas runtom dig, skydda dig. Lung, ingen ser, genomskinligt ju. Men det enda jag nu märkbart skulle “vilja”, är väl att få lite hederlig kärlek.
Le mot mig, hångla upp mig, intressera dig för mig, ragga upp mig, se mig.
Men låt mig inte stå här som en rätt stor, men liten idiot.
Ge mig Hopp.