den första droppen av vatten och blod
rann precis över i handfatet
och hans händer söker kniven strax under elementet
det rostiga elementet
under ett smutsigt fönster av osynligt glas

golvet – det svartvitrutiga golvet
försvinner under honom
och han känner
hur det snurrar
att väggarna faller ner omkring honom
vattnet rinner över
när det når hans darrande händer
kan han inte längre hålla emot
det kommer
som en utdragen explosion i hans bröst
så kallt
så mörkt
endast lite ljus från ett flämtande lysrör
i taket där under honom.

han kan inte längre hålla emot
det röda smetande rinner ur hans mun
han hostar upp det på golvet
och han vet inte längre
var tiden egentligen stannade
där han blind gick förbi
där han kolliderade med ljuset – det gulvita skenet.

han minns inte var han hängde av sig den slitna rocken
varifrån han tog med sig de bleknande rosorna
vart han egentligen var på väg
kostymens form har försvunnit
i det röda smetande.
fötternas kontakt med golvet
består för någon sekund
och han faller baklänges
krossar huvudet mot handsfatskanten
och han vet inte om hon är
lyckligare nu om hon blir lyckligare
efter det här om hon kanske
förstår om hon tillslut förlåter honom
för det enda han någonsin ville
var att få se hennes alldeles nakna hjärta.