går längs en gång ,,,
fylld med vassa stenar,,,
känner inte smärtan,,,
känner inte blodet,,,

vassa grenar som griper tag i mina armar ,,,,
river …
sliter …
drar….
river upp långa sår ,,
känner inte den smärtan heller…
inte blodet som rinner längs mina armar,,

fortsätter fram,,
utan att se,,
känna ,,,,,
leva,,,,

stannar vid ett kapell,,,,
vit marmor,,,
mina fotspår lyser röda,,,
droppar från mina rivna armar,,,
bildar mönster,,
av,,
kaos,,,

ser upp mot himlen ,,
öppnar mina stängda ögon ,,,
låter det fallande regnet skölja över mej ,,,
rena,,,
vaknar,,,,
smärta,,,
blod,,,
tårar,,,,
lever,,,

skriker ut min plåga,,,
fritt rasande mot himlen,,,,
tar emot ljus ,,,
solen bryter fram ,,,
ger liv ,,
hopp ,,,
tro,,,
kanske ,,

lever igen ,,

kanske….

© antiloop 2002