sprickorna i muren
som står där
jag skulle gråta bort det
om jag hade något
att gråta för
en del får välja, men
aldrig rätt
långsamt växer
det någon valde för mig
de vapen man sköt med
var inte mina
skuld, för att de ändå
bar mitt namn

den hand jag höll i
bröt man av
jag hade nog en bild av
hur det skulle kännas
brännskador
sätter sig ytterst
de andra
kan ni inte se

såren, ser ni hur de
växer sig över mig
Såg någon hur den
bar oss med sig,
åt oss inifrån
färgade oss döda
två ögon
slöts om mig
jag skulle blinkat bort dem
om de inte varit mina