synliga ådror lockar mig
villebråd för min jaktlust
lätta byten
min köttsliga hunger ska stillas
mörkrets välsignelse närmar sig dem

vassa ivriga klor
sliter dem i stycken
rinnande sår
knäcker deras huvuden
ett efter ett
fläckar ner stenplattorna
slukar allt
sakta utvidgas min frestade mage

pölar av lik
kaskader av lik
förruttnelsen redan börjat
jag omfamnar förödelsen

deras gryning återvänder ej mer