jag är nyhungrande
tumlande chanssvindlande
äventyrar dumdristigt mina dogmer
splittrar mina satser, gnager
sönder tillvaron men
får ingenting gjort

jag vaknar varje morgon till
igenkännandet, tröttheten
kaffeorkar inte, förblir

behöver hälft, lika tveksam som jag själv
vi ska överlägga nätterna och
trumma samman dagarna på varsitt håll
sagosäga kvällstid, ljugna hjältevågade
förbanna oss och lyckligt hopgråta
varandra till sömns

tills dess är jag den ensammare
av oss båda