mina törstande ord
vissnar i sina krukor
och trots min egen brist på flöden
vill jag vattna

nu är valet – mig eller dikterna
de tigger näring ur min tunna jordmån
åderlåter mig för sitt bländande bestånd
och jag ger efter

de lovade mig uttryck och ära en gång
jag var svulten och lät dem
ord intill ord bosatte sig här

parasiter! Utan tecken
rörde sig livet kanske friare
sjöng tiden kanske klarare
sina sånger, jag kanske lyssnade

efter ljud med andra upphov
efter regn från andra himlar
jag kanske kunde spira själv
och upphäva drivet

uppleva livet