det bodde en vekhet över dina läppars krökning
när du log
en tafatthet över dina rörelser
en rädsla som liknade min

och du levde med en skakning på huvudet
i en illusion om hur du tämjt dina inutibröstbenetdemoner

de som grävt gångar i dig
under många år

ditt handslag var fast
ditt inre i ruiner

men jag såg dig
innan du märkte det