Vad ska jag säga om dig då? Allt detta stirrande i över ett år och varje gång jag tittade upp. Alla dessa leenden och femsekunders blickar. Min man noterade det också, mer än mig. På mina bröst, på min häck och vad ska jag säga; har aldrig stött på en man som så gärna ville vara nära. Jag skiter i om du är gift och jag skriver ner sanningen; fast det vet jag inte om du är gift. Jag vet bara ditt förnamn för jag frågade. Försökte få dig att slappna av lite. Vara trevlig. Jag känner mig inte bekväm med att män glor på mig. Jag är blyg när det gäller män. Du verkade ha någon lek för dig att gå runt hörnet och stutsa i mig. Efter ett flertal gånger fattar man det. Sen kom jag inte tillbaka till din affär mer där min man alltid varit med mig. Vid min sida. Det fanns inget att ta på dirket utom dina blickar och ditt eviga leende. Förrän den kvällen när jag skulle skriva på kvittot och du börjde dig ner och snuddade vid mitt hår och när jag spärrade upp ögonen gjorde du det också; teatraliskt och utan ett leende fastän du log. Du verkade tycka det var roligt det med att skrämma mig lite. Sniffa på mitt hår. Jag hade inte varit inne i er affär på ett halvår men nu var min man bortrest och han ringde och frågade om jag kunde handla på hans konto.

Jag tyckte du var snäll och du var alltid trevlig. Förrutom stirrandet och det där att alltid vara nära. Det var då jag förstod att du kanske var inblandad med personerna utanför som just tänt helljus i ansiktet på mig. Du förstår ingen kunde placera mitt namn och mitt ansikte i den staden. Jag kände ingen där. Inte dig heller. Du kunde inte veta vad jag hette, var jag bodde eller mitt hemliga nummer. Det kunde ingen i den staden för jag var inte därifrån. De kunde inte veta var jag bodde. Om du inte rotade fram den informationen via kunduppgifter förstås. Dig är jag rädd för. Du skrämmer mig. Om du känner den personen som var elev till min man eller om du känner henne via en vän då blir det jobbigt för dig.

Framför allt minns jag den kvällen när vi hade hyrt en film och vi skulle lämna igen den på kvällen. Det stod en ung tjej där på bryggan med mörkt hår och bruna ögon. Jag skulle just säga Hej och tittade på henne. Det var en elak svarsjuk blick jag fick där. Om blickar kunde mörda. Jag känner inte er och därför hajade jag till. Brukar hon bli sådan för kvinnor? Bråkande hon med dig? Samma kväll krossade någon mitt fönster. Detta var hösten 2005 och min man hade hyrt den filmen. Det ovan var januari 2006.