.. and a heart turned cold

Jag minns hur han kallade mig gumman och vilket tonfall han använde, vilka bokstäver han betonade. Jag minns sådana obetydliga saker om honom. Jag kallade honom bror. Han körde bil kriminellt och på ett livsfarligt sätt. Men jag var trygg med honom. Även i 150 på kurviga småvägar.

Det var vårterminen i åttan, någongång mellan april och juni, våren var lockande varm och solen låg på genom fönsterna i skolan. Det var så lätt att ta beslutet, att hoppa in i hans bil och dra till Tylösand, Östra Stranden, vart som helst, istället för att vara inlåst i ett kvavt klassrum. Sand, glass och hav lockade. Högstadiet var så lekande enkelt. Ingen direkt frånvarostatistik, ingen som riktigt märkte om man försvann bort i solen. Han, jag och J, så lekande lätt. Ibland var Gurra med, men jag var rädd för honom, han skrämde mig. Det var sommaren full med planer som glömdes bort. Soliga dagar spenderades på gräsmattor, sand eller filtar, regniga dagar flydde vi till b&b, drack cola och åt pommes, bowlade eller spelade biljard. I solen verkar allt så enkelt, inte sant?

Min bror och jag brukade prata i telefon om nätterna, när stjärnorna lyste in genom mitt fönster, när ljuset verkade vara så långt borta. Jag minns inte vad vi pratade om, bara att jag saknar det. Han var sorgsen, min bror, längtandes efter kärlek som ingen riktigt kunde ge. Vilsen irrade han runt i dess labyrinter, letandes, sökande efter stjärnfall och lycka. (Men den enda som föll var han). Vi pratade om att fly, om att sticka, dra. Om att vandra på andra gator, på väg till andra ställen, se andra tegelväggar och rännstenar.

J och jag pratade kultfilmer när hon satt och kedjerökte på b&b (och jag undrar hur många sjömän vi dödat) jag vet inte vad hon såg hos mig, och jag vet inte varför hon höll fast vid mig. Hand i hand låg vi i slottsparken och såg moln och tusen chanser passera. Vi matade änderna och gick barfota inne i stan. Folk log mot oss och skrattade bakom våra ryggar. Men du tog min hand och vi småsprang ner för trapporna till b&b, till den verklighet som vi föredrog. Och jag lyckades aldrig hitta orden jag ville säga till dig, jag vet inte om jag hittat dem än.

Och jag stirrar ut genom fönstret, Thess knuffar på mig. Och jag är inlåst i ett kvavt klassrum, men årskursen är andra ring och inte åttan. Solen skiner utanför och himmeln är skinande blå. Läraren går igenom planekonomi, jag drömmer mig bort.

Valet hade varit lika lätt nu som då.