Dansbanors blickar försöker kanske döda eller så

är dom bara rädda men rytmerna skvallrar om tvekan och sneglande ögon snubblande fötter som bara måste

titta så mycket varför måste ni
hela tiden

se på oss är det
för att han
är längre än jag att vi ler mot varandra som
ni gör för att vi är
ganska mycket som ni är
fast inte alls

lika kära fast mycket mer
mycket mer
på riktigt vi
vågar

vågar

gå hem till mopeders bombräder och viskande krigsförklaringar någon

ropar
bögjävel

men sedan
är allt
tyst

längs småvägarna

bland småstadens villor