jag vet att jag inte varit så lätt att leva med
att jag bara vridit och vänt mig själv in och ut
konsekvent vägrat att svara på dina frågande ögon
slingrat mig från dina berörande händer och mjuka läppar
legat med ryggen mot vägrat din värme
kastat förstulna blickar på andra
kanske följt med någon hem
efter ett glas för mycket i baren
men jag tänkte alltid på dig
jag var så vilsen i mig självt
jag klarar inte av din tysta gråt eller din isande kyla
mina läppar viskar allt som jag vet att du vill höra
förlamad och sänkt som om du planerar att gå
har du redan gett upp på oss
efter ett litet snedsteg
dom spelar våran sång på radion
jag kan inte låta bli att skratta
åt det situation jag hamnat i
är det nu allting ska raseras
är det så här allting ska ta slut?