grus, grus
en jävla sten i skon
det är så du känns
som ett trasigt gummidäck
där luften gått ur
var dina kramar
som sa mer än tusen bilder
eller var det ord?

hoppsan vad har vi här
har du inte gått och blivit lite fet
men sånna som du kan inte veta
vad som menas
men känsla
den som luften
är fylld av
anorexiabarn
fel

inte fanns det nån takt i dig
för dansen förde
med virvlande steg
åt ett håll där jag inte fanns
vacker är du
men allting sades genom ett kaffefilter
så smutsen liksom silades bort
och lämnade bara dropparna av det
skira, söta i din blick

henne ska jag ha
slängde mig som en docka på elden
när lekhagen blev för stor
dom andra barnen
var bara brickorna i spelet

det sitter en grön post-it lapp
på min dörr

JAG GÖR SLUT!