Minna vaknade av att någon knuffade lite lätt på henne. Hon blinkade till och vände sig om.
-Upp med dig, du måste…kom med här!
Det var hennes mamma som stod där, alladeles förskrämd och som vanligt med ett vinglas i handen. Hon ryckte upp minna i armen och släpade iväg med henne på vingliga ben. Minna orkade inte bry sig om att fråga vad som stod på, hon visste mycket väl vad.
-Det är för din egen skull älskling.
Sa Elvi och ledde in Minna på hennes rum och låste dörren.

Minna lade örat mot nyckelhålet och kunde höra mammans hasande steg ned för trappan, och den höga musiken från bottenvåningen. Det var precis som vanligt, en av alla dessa ändlösa fester som äcklet hade mitt på natten. Hon böjade skratta, som en galning kände hon sig där hon stod mitt på golvet och skrattade. Stackars lilla mamma, tänkte hon. efter alla dessa år, har hon inte lärt sig att det alltid finns ett sätt. Han hittar alltid en väg in, alltid.

Minna gick bort till sängen och kröp ned under täcket, kurade ihop sig med den stora nallen i famnen och slöt ögonen, nu kom tårarna igen. Hon försökte att bara glömma det som skulle komma. Hon hörde nyckeln i låset.
-Snälla gode gud låt det vara min räddning.
viskade hon, en liten stund senare kände hon handen som strök undan håret från hennes kind.
-Lilla prinsessan varför schå leddsen darling? sluddrade han, och satte sig ned på sängkanten. Det stank från hans andedräkt.
-söta fina prinsessan du scka inte gråta, jag scka göra dig glad igen.

Minna stod vid fönstret och blickade ut, solen skulle snart gå upp, handen höll håsrt om nallen och ögon var alldeles svullna av tårar, men det kändes som att hon inte kunde få ut mer. På fönsterbrädan framför henne låg rakbladet som redan hade tjänat sitt syfte. Det rann längs hennes armar, fast hon inte hade skurit uppåt. Minna klättrade upp på stolen och öppnade fönstret. Kände den svala morgon luften svepa in och få hennes hår att flyga lite. Hon tittade ned, ett hopp skulle inte få henne död, men möjligen skulle hon bryta ett och annat, hamna på sjukhus, komma bort. Hon räkande till tre, när hon öppnade ögonen igen var allting svart.