förevigt finns inte
sa du och skrattade
med ögon som brann
av en eld så klar
av en längtan
här i från långt bort

jag låg kvar i våran säng
ljuset speglades på väggen
kunde inte hålla dig kvar
visste vars jag skulle finna dig

du skulle dansa sista dansen
men din enda vän
i dödens armar skulle du slängas
omfamnas och värmas

ett litet höstlöv faller
liksom tåren på min kind