Det var en gång en flicka, hon var ganska liten men bara inom sig självt. denna lilla flickan hade genom hela sitt liv genomgått olika jobbiga perioder som etsades fast i hennes minne, men hon gjorde allt för att förtränga dem. Denna lilla flicka blev en dag väldigt ledssen och depprimerad för att alla minnen bara kom tillbaka och allt runt omkring blev bara svart. Alla pekade på flckan och skrattade bakom hennes rygg. Alla stötte ut flickan och hånade henne. Flickan ville bara alla väl men ingen såg henne för den hon var. En dag orkade flickan inte längre hon låg kvar i sängen och vägrade att gå till skolan. Flickan mådde sämre för var dag som gick och till slut så började hon fundera på att inte finnas till. Den lilla flickan ville känna smärtan försvinna och se blodet rinna, varje dag mer och mer röda trårar på hennes armar. Sen kom sommaren livet blev ljusare flickan lyste som en sol men hösten kom fortare än hon anat. Allting var underbart men blev snart värre och värre. Den lilla flickan blev depprimerad och ledssen igen. Hur skulle den lilla flickan orka? Men så en dag så fick den lilla flickan veta att hon skule flytta bort från allt, ett ljus tändes i mörkret och den lilla flickan längtade. Dagen kom och den lilla flickan flyttade till en bättre plats och till bättre människor, idag saknar den lilla flickan dom som ändå brydde sig om henne och den lilla flickan mår fortfarande inte helt underbart. Ibland så händer det att den lille flickan vill se de röda trårana rinna, men den lilla flickan har lovat att nu är det slut. Den lilla flickan ska resa sig och se ljuset. Den lilla flickan ska ereövra hela världen med sitt leende och skänka glädje till alla dom som är hennes vänner. Den lilla flickan är jag.