Ur den kala betongväggen tränger de fram.
Likt skuggor tränger de igenom.
Trevandes med långa spindellika fingrar.
De söker och känner sig igenom.
Yttrar aldrig ett ord.
Men fram kommer de.
Deras form är som svart rök.
Väl igenom blir de solida.
Mörka som gravvatten.
Smö röda ögon likt lysande bär i skogen.
Aldrig att man vet vad de vill.
När man vet är det försent.
Ståendes stilla och betraktandes.
Hastigt hukar de sig ibland.
Då kommer de sakta krypandes på alla fyra.
Kravlar sig upp på din säng.
Det svala täcket förblir tyst när de rör det.
Ljudlöst kryper de nu på din bädd.
De är alldeles tätt inpå.
Du hinner inte öppna munnen innan de svalt dig.