Vinden viner i stormhärjad glänta
skuggor ringlar kring rötter och snår
Ensam nalkas en ärrad vandrare
med slitna kläder och blodigt hår
Längs stigen framåt färdas han
ymnigt blödande ur sina sår
Smutsig och hungrig stapplar han
med svärdets tunga slag mot sitt lår
Bakom sig lämnar ett slagfält i blod
där kropparna sväller under stekande sol
Sinnet fångat av kvalfyllda rop
och nutiden bortglömt av flyende mod
Lektören, 27/12 -07 kl 19:18
Bortser från grundlig analys,
istället låter läsupplevelsen tala,
och då fann en icke oäven text
att premiärbedöma….