Genom aulans portar hörs dova, rytmiska toner. En flöjt läcker, som en målsökande missil, ut genom den oisolerade springan vid golvet. Rakt in i mrs Johnsons uppspärrade öron, gapande mun. Rakt ned i hennes mage. Ett mycket oangenämt kurrande sprider sig epidemiskt genom den helspända kroppens lemmar.

I samma ögonblick dör tonerna ut. Som om kurret varnat aulans skygga rådjur på flykt.

Därinne pulserar magljudet som en elektrisk stöt. Kortsluter kalabaliken, stöket och böket, på scenen. Där längst till höger på scenkanten, där byggnadens oansenliga, men unika i sitt slag, tramporgel slagit rot genom scengolvet.
Når varningen dem bara nån sekund försent? Hur kan de vara så oförsiktiga?
Palmens blad är alldelses stilla. Rankorna kan inte förmå sig sluta rista. Den annars så färgsprakande kinesiska draken blir alldelse blek. Lejonet gnisslar tänder i illa dold förskräckelse.
Melodislingan går från dur till moll. De sorgsna noterna sugs tillbaks in i ventilerna, samma väg, fast bakvänt, som de nyss spottats ut som bigaråkärnor. G-klaven faller ned mellan den främre radens stoppade stolar med ett metalliskt skrammel.
Vilka slutledningar ska mrs Johnson dra utifrån sin irritabla mage?

Mrs Johnson är en förnuftets kvinna. Dessutom med en, för det mesta, gastrointestnial harmoni. Allt har sin rationella förklaring. Var sak sin plats. Hon misstar sig säkert. Även kroppen kan spela en spratt ibland. Hon låser upp ekportarna till aulan och går med bestämda steg in genom den välkända mittgången. Det är mörkt. Och tyst. ”Precis som jag trodde”, säger hon lugnande till sig själv. ”Det var väl det jag visste. Så tarvligt att tro något annat.” Vänder på sina skodda klackar och låser dörren åter. Drar nyckeln två varv. För säkerhets skull.

Från ventil B kan den riktigt uppmärksamma förnimma en liten suck. En lättnandens. Precis som om någon trampat på orgelns pedaler utan att slå an ett ackord på tangenterna. ”Jag är en hare” tänker Lejonet. Hans käftar är fortfarande krampaktigt ihopspärrade för att dölja det gnissel som kunde förått dem alla. De som ihopträngda gömmer sig under klaviatur, inuti ventiler och bakom orgelns träpanel.