Vi sätter oss långt ifrån varandra
som möjligt (finns).
Placerar
(våra första morgonciggenvakna, nyknullade, reumatiska, grötfyllda, duschade kroppar)
genomtänkt.
Så våra blickar inte riskerar mötas.
Går du av,
och ett helt säte
blir ledigt
flyttar du dig
snabbt, sätter dig där. Där.
Nästa hållplats blir det
fullt igen.
Din ensamhet (kroppen)
åter blir hotad.
Vi oroas för dig
som inte följer
Exemplet.
Kan en kort sekund enas.
En kort stund se varandra
Klart.
Ett ögonblick – chans.
Vi blir inte ‘någon’ tillsammans.
Vi blir ‘någon’ ensam.
Jag vrider på huvudet,
för att titta på dig – som sitter brevid;
du tittar bort.
Men.
Long John Silver,
som råkar knuffa till mig med sin kappsäck.
Ursäktar sig.
Ser mig i ögonen.
Den flackande blicken.
Sen.
Kommer till
Fattning.
(Stabiliserar.
Balanserar.?)
Genom fönstret – utanförvärlden.

Hälsningar
från morgonspårvagnen
mot stan.