ditt ögas skogar har dränkt av floder
vackert glittrande av sorg

en skepsbruten tanke
ekar ödsligt över de fuktiga ängarna

en tanke ägnad någon
vars väsen älskades hårt

en tid som nu bara ägs av minnet
sörjs nu av de tårar som dränkt dina ögon

av egen saknad kramar jag dig hårt
och känner din förlust som min

hjärtat grälar med lungorna om platts
då sorgen spelar sin sång för oss båda

som en ö av kärlek och längten
i ett hav av saknad och minnen

gråter vi oss samman
tills sorg blir till hopp

min älsakde vän
jag hoppas vi ses igen