Det var mörkt ute och den halva månen stod stark på den stjärnklara himmelen. Stjärnorna spred ett behagligt bakgrundsljus runt den klara månen, något gulare och något varmare….
Det starka ljussken som plötsligt slog emot mig som om jag blivit träffad av en hammare. Jag föll handlöst bakåt och slog huvudet i en stor sten…..

Ögonlocken kändes tunga och det sved i ögonen genom det det starka ljus som riktats mot mitt ansikte. Det var ett obekant ljus, jag hade aldrig upplevt något så intensivt och varmt.
Värmen i ljuset fick mig att må bra och slappna av. Var ljuset sövande? Blev jag på något sätt hypnotiserad av det? det kändes dock mest som ett slags välmående och lugn spred sig i min kropp genom detta helbrägdagörande ljus…

Det gick plötsligt upp för mig att jag inte var ensam i rummet eller var jag nu befann mig….
Det som fanns runt mig föreföll vara ett slags väsen, en icke fast form som bokstavligen flöt genom rummet…för att det var ett rum var jag nu säker på.
Ju mer mina ögon vande sig vid stämningen i rummet desto mer insåg jag det harmlösa och otroligt vänliga som genomsyrade atmosfären där vi befann oss.
Det brände plötsligt till i höfttrakten…och min hand sökte sig neråt för att gnugga det ömma området som man så ofta gör. Det var bara ett problem….jag verkade inte hitta min höft..!?
Hela min underkropp var som upplöst och det åt sig sakta uppåt…
Den fysiska smärtan var borta, men en saknad grodde i mig. De väsen som fanns i rummet måste på något sätt ha hört mina undrande och nästan panikslagna tankar….
Jag höll ju för fan på att upplösas!!!
Nästan omgående fick jag svar, svaren kom telepatiskt och ble som en uppenbarelse..de försökte helt enket bara anpassa mig till deras värld. Min vanliga fysiska form skulle helt enkelt inte få plats utan behövde transformeras till något ickefysiskt…
Förklaringen var att de en gång haft en fast nästan mänsklig form och då helt enkelt inte fått plats längre…
Deras forskning hade lett till detta stadium. ett vetande som kunde kommunicera, tänka, känna…men inte upptog någon fysisk plats..ett naturligt led i deras överbefolkade värld.
De behövde aldrig mer oroa sig över svält och alla andra bieffekter från över befolkning.
Deras lätta form beredde mig ingen oro då allt som skedde var diffust och dimmigt, men med en självklarhet som trängde undan alla tvivel..
Det var ljuset!! Det var ljuset som fick mig att lösas upp och gå vidare till deras högre form av existens. Jag kände att ljusets värme närmade sig mitt huvud och oron ökade hos mig…smärtan uteblev…det verkade nästan som huvudet var det lättaste på kroppen att transformera…..
..jag kände hur jag började spridas i rummet, jag flöt ut ur rummet och ut i deras verklighet…det var vackert..
Smutsen och förstörelsen som deras fysiska kroppar hade orsakat var nästan som bortblåst, platsen de bodde på hade fått läka och återhämtat sig bra…
En skönhet jag aldrig skådat mötte mig då vi flöt längre ut…färger!! så rena och så oerhört friska..rött och grönt …klarhet jag aldrig skådat…
Deras fysiska saknad vägdes upp av alla intryck, samt skönheten i dessa. Att det inte längre fanns en saknad verifierades av den godhet och öppenhet som genomsyrade allt…
Det gästvänliga mottagande jag fick var så starkt att tröttheten kom över mig…det svartnade…

...vaken igen…starkt ljus…varmt rum…men min kropp ..min kropp känns!!
Hade jag fått tillbaka min kropp!? Ville dessa astrala varelser inte längre ha mig i sin värld?! hade jag inte sarat mot ders förväntningar….jag kände inte längre deras telepatiska känslor och den mhet de visat mig….
Var jag nu förpassad ut ur det vackraste jag någonsin skådat…tillbaka till våran egen sargade värld…Ja äventyret var över…
Tillbaka i min egen värld kände jag nu åter smärtan i bakhuvudet…..
Läkare runt omkring mig skrek.
-Han är tillbaka!!
-Vi har en puls!!
-Stabilisera!
-Stabilisera honom!!
...deras röster studsade mellan väggarna…ljusår från den värme och mjukhet jag nyligen upplevt… var hade jag egentligen varit?
Hur kunde dom ta mig därifrån….skulle dom ta mig därifrån nu…fick dom det….
...vart tog allt det vackra vägen…....