rosa tyll runt flickans kropp
en prinsessa och önskningarna
stenar tar form
en rödgråten blick
skär sönder framtiden
hon kapar blodsband
med sig själv

två fyra sex år senare
samma ögon, samma smärta
men fler stenar – i kedjor
sammanlänkade
en bitterhet en sorg
förlusten av en barndom
utan otillräcklighet

hon hör flickans skrik
år efter år efter år
prinsessan målar ryggtavlor
ger det hon får

en utsträckt hand uppifrån
hör en tyst bön om förlåtelse
och hon lägger en av stenarna
på de överjordiska axlarna
sökandes vila

ett flickhjärtas varma vila
omgiven av rosa överflödig tyll