Robin vaknar av att klockradion sätts igång. Det kommer att bli en härlig dag säger radioprataren. Skitsnack!

Camilla vaknar av att mamman gråter. Mammans säkert 8:e alkoholistpojkvän har väl lämnat henne. Vilken härlig dag.

Robin har ingen mamma, han vet inte ens var han kan hitta Sara, sin mamma.

Camillas mamma heter Sara, hennes senaste pojkvän heter Jörgen. Camilla har aldrig träffat sin pappa, Anders. Anders lämnade Sara för att hon söp, hon super bildligt talat skallen av sig. Anders och Sara visste inte då att en älskade skulle komma.

Robins pappa, Anders ropar att han ska skynda sig på. Skolan börjar snart. Robin ska slungas in i verkligheten.

Camilla ska börja gymnasiet. Hon är cool. Skitcool. Hon låtsas att hon är det. I verkligheten så är hon jätterädd att någon ska hoppa på henne verbalt eller fysiskt och sparka på henne. Hon vill inte vara hjälplös, hon är alltid med kompisar för att inte bli påhoppad. Idag börjar hon gymnasiet. Hon har inga kompisar som ska börja MP1b. Hon är nervös. Hon skulle vilja ha ett syskon som skyddar henne. Egentligen så har hon det. Men socialen lät Anders ta syskonet. Om det är en syster eller bror och vad syskonet heter vet hon inte. Sara blir jättesur om Camilla frågar något om Anders eller syskonet.

Robin är inte cool, inte en mes heller. Han är tillräckligt snygg för att tjejer ska bli intresserade av honom. Sen när tjejer ser att han inte är välkommen till den klass han går i så blir han automatiskt en mes. Men han är ingen mes. Alla är bara avundsjuka på hur han egentligen är.

Camilla har käkat frukost och öppnar ytterdörren. Tittar upp och in i köket och hoppas att en pappa ska titta upp ur tidningen och säga lycka till och kalla henne älskling. Så är det inte. Bara Sara sitter där. Inte ens hennes mamma märker att hon har öppnat dörren, Sara vet inte ens att hon har börjat gymnasiet.

Anders säger åt Robin att stänga av TV:n och att han ska dra sig vidare. Dras in i verkligheten, till skolan, gymnasiet, MP1b. Han har inga kompisar som ska börja samma klass. Han är inte oroad, det är ingen tillfällighet att han inte har kompisar. Robin stänger av TV:n och slänger sig ut där det var dunkelt, mörkt och oupptäckt. Vilken härlig dag.

centrering-start *
centrering-slut

Camilla går av tunnelbanevagnen. Tittar över plattformen, försöker se hur många som kommer att gå till samma skola som hon, söker någon blick som säger att de kommer att börja samma klass. Ändå så vet hon att alla är lika ovetande om vem som ska börja samma klass. Robin har stigit av tunnelbanevagnen. Ser att en flicka tittar runt på plattformen. Hon är extra sminkad. Söt är hon tycker han. Robin får en konstig känsla i magen, inte kärlek. Nej, då flyger man på rosa moln, han känner att hon är bekant. Han känner en slags sammanhörighet med den flicka, som har en rosa, käck jacka med en rosa väska. Camilla ser mer än vad man tror, hon ser att en pojke tittar på henne, han ser söt ut, men blyg. ”Mes varning” tycker hon. Men av någon anledning så känner hon något för pojken, han har bruna mörka ögon, såsom Sara har. Hon är ändå en bitch på hjul, tänker Robin. Fint yttre men fult inre.

Camilla följer den mystiske pojken med blicken, tittar bort när han tittar. Känslor ska inte visas. Då är killar inte sig själva.
Upprop. Robin ropar när han hör sitt namn, han brukar alltid vara längst ner på klasslistan. Det är inte så konstigt. Han heter Öhman.
– Robin Öhman, ropar den okända vuxna damen som står längst fram i klassrummet. Ja svarar Robin.
Hon som trodde att hon var den enda som heter Öhman.
– Camilla Öhman, ropar den trygga vuxna läraren.
Han som trodde att Öhman var en utrotningshotad art.
– J… Camilla är nervös. Nu måste hon skärpa sig. Hon samlar sig snabbt och svarar att hon är närvarande.
Läraren tittar för första gången upp från klasslistan en längre tid och ser frågande ut.
– Är ni släkt på något sätt? Frågar läraren.
– Nej, inte som vi vet. Säger Robin med ett leende på läpparna, som vanligt.
– Med honom? Nej! Säger Camilla skrattande. Snorkig, som vanligt.
Bitch på hjul, ja så var det ja tänker Robin
Vilken härlig dag.

centrering-start *
centrering-slut

Camilla är fortfarande ensam, i verkligheten, mörkret. Hon är supernervös. Röker gör hon också, hon började med det för att det är coolt. Nuförtiden röker hon bara när hon är nervös. Hon vill egentligen sluta, bara att se på Sara gör en nästan rökfri. Ändå är det enda sättet att bli lugn på.

Robin ser hur Camilla röker. Han ser i hennes undermedvetna att hennes högra hand skakar. Bara han ser det. Ingen annan.

Camilla ser hur en äcklig kille kommer mot henne. Hon känner hur han tar på hennes rumpa.
– Har du cigg jag kan låna, frågar inkräktaren.
– Nej, svarar Camilla.
– Jo, jag vet att du har.
– Nej säger jag!
– Lyssna nu jävligt noga!
Medan skithuvudet sa det så puttade han till Camilla. Hon faller hjälplöst ner, gjorde ett snedsteg när hon tog ett steg bakåt. Högklackat ska man ha om man vill vara cool.
– Ge fan i henne! Skriker Robin bakom den onde.
Robin själv blir förvånad hur modig han är. Så charmig men ack så blyg skriker han ändå sådant till en ond men okänd människa.
– Vad har du fått luft ifrån frågar den röksugne killen.
– Jag svalde en fläkt och lämna henne ifred svarade den gode.
En hand tar ett hårt grepp över Robins axel och handens ägare frågar vad som försiggår.
– Han knuffade henne så jag kom för att reda upp saker och ting svarade killen som ännu inte har fått cigaretter och tittar med en dödande blick på Camilla.
Camilla tittar bort men känner ändå hur blicken borrar igenom hennes späda kropp. Hon vet nu att hon ska akta sig.
– Är detta sant frågar mannen som kom till undsättning.
Camilla nickar. Robin tittar på henne mållöst.
Ty, sådan är verkligheten.
– Jag vill att ni två ska träffas på mitt kontor med era föräldrar sa mannen, som är rektorn och pekade på Robin och Camilla.
Vilken härlig dag.

centrering-start *
centrering-slut

Och sedan möts han av en skamsen blick, Camilla vet att hon var feg, feg att vika sig för det onda. Hennes kropp är fortfarande öm. Robin skäms inför Anders, även om han själv vet att han är den gode. Föräldrarna kände inget. De såg istället. De såg varandra. De såg att deras älskade behöver varandra. De såg att allting har en början och allting har ett slut. De såg att handlingen kan vara mycket bättre. Kärleken har kommit tillbaka. De har förnekat. De såg att deras älskade inget vet. Men det är inte slut.

centrering-start *
centrering-slut

Camilla har käkat frukost och är på väg ut genom den öppna ytterdörren, ut till verkligheten. Tittar upp och in i köket, där sitter inte Sara. Sara har sökt hjälp för att bota sin synd. Istället sitter en manlig gestalt och tittar upp från tidningen, önskar lycka inför dagen och kallar henne älskling. Bara gestalten sitter där. Bara Camillas egna pappa, Anders. Beskyddaren stampar otåligt vid ytterdörren och säger ironiskt ”Idag eller?”. Vilken härlig dag. Och nu är det bara resten av livet kvar.