vinterkall höstluft med en djävulsdoft som rör mig. ilsket kall och beräknande slår den in mitt pannben och lämnar tankarna och orden i ett ordnat kaos utan början och slut.

stjärnhimmel. och vore det inte för att det här är en stad och för att det i städer finns gatlyktor så skulle jag se stjärnorna så mycket klarare.

bullret och den obekväma lukten av oljig metall mot oljig metall i hög hastighet är som att gång på gång bli dragen över en oregelbundet knölig tvättbräda. men mer skit tillförs än vad som tvättas bort.