Även om vi aldrig fick en början,
blev slutet ganska absurt.
Inte direkt att rekomendera
för den största livs njutaren.
(vilken tur att jag inte njuter)
Det blev en kamp i det tysta
tomheten, sa det mesta.
(Det behövde inte ens sägas med ord)
Undvik en blick
titta ner i backen istället,
le lite blygt
men glöm inte
undvik.
Då har du den rätta taktiken.
Taktiken för ett absurt slut.
Vinglös, 27/8 -07 kl 17:07
Sant, sant…
Märkligt hur det ofta blir så...
Jag älskar dina dikter! <3<3