Det är fuktigt i gräset och luften är kvav,
nakna fötter mot sand, doften av hav.
En stjärnklar himmel, en stilla natt
gyllene fläckar på ett täcke av svart.

Månen vaggar henne långsamt
i sin famn,
havet för henne stilla
i land.

Hon drev med vågorna en stund för länge
ett tag var hon bara en i mängden
inte unik
inte speciell
men nu, inatt, ikväll
vaggade havet henne till
månens trygga famn,
havet tog henne i hamn.
(Hon som var vilsen)