En natt jag drömde något som
Något som jag aldrig känt förut
Illa avvägda känslor som lurat sig fram
Efter alla dessa stängda år
Mitt emotionella liv hade kalas
Och firade, som nyblivna artonåringar, sin återuppståndelse
Bakfyllan från detta firande gav mig bränsle i en vecka
Som om jag inte redan var fullt upptagen med min passivitet
Jag och min största fiende – Hjärnan
Med alla analysprogram
För att inte tala om Överanalys- och paranoiaprogrammen
Och de ändlösa korridorerna i dialogarkiven – Allt måste processeras!
Och nu till denna hårt arbetande och aldrig vilande maskin
Väcktes och återöppnades ännu en filial
Att känna annat än de rent kliniska känslor som jag förmår förtjänar kanske ett annat mottagande
Men motsatsen till bra är fortfarande dålig
Att längta efter något ”bra”, – Ja, herregud! Det kan ju bara sluta illa
Jag är inte cynisk – Nej för fan!
Men kärlek, så där som den ser ut i en god bok, det är ju bara fiktion och vacker dikt!