Hon drar sina fingrar genom sitt hår
Det doftar av höst, det doftar av vår.
Det doftar av regn, så lätt och skört
Det skriker efter honom, som hon aldrig rört.

Hon saknar den känslan, av fingrar mot fingrar
Hon saknar den likt träd de löv som singlar
Ner mot marken
Och färgar den höströd

Sommaren kom, och sommaren gick
Hösten kom och försvann
Vintern kom med snö
Och våren kom med tö

Till henne förde tiden ensamhet