Jag är enkel, otursförföljd, lätt på foten, klumpig, glupsk, en dagdrömmare och lat. Jag pratar också gärna innan jag tänker.

Ovanor är svåra att bli av med, killar och cigaretter är två utav mina, dem går ju inte att skaka av sig, dom finns överallt, hade jag inte kunnat blir beroende av sådana där rostade mandlar som har legat på hyllan längst upp i mitt skafferi sedan jag flyttade in (eller kanske ännu längre, jag vet faktiskt inte) istället, fast det hade nog aldrig funkat mellan oss, jag är för lat, kanske om jag flyttar dem till nedersta hyllan, då är dem inte så svåra att nå, det kanske är en god idé, fast egentligen så är dem ju inte särskilt goda… Jag har många kompisar men I hemlighet så gillar jag ingen av dem. (hoppas inte att dom läser min bok, fast chansen är ganska stor med tanke på att de är mina vänner… detta var ju inte så smart!)
Jag är en inbiten materalist och lägger gladeligen ner en stor del av studielånet på manicker och prylar som jag aldrig har någon användning av.
Föreställ dig att du skulle ha en middag för alla dina vänner (förutsatt att du har några kvar) skulle du då inte vilja ha den där automatiska vinöppnaren, coola lysande isbitar och den nyaste TV-spels konsollen att sjunga karaoke på efter att alla är mätta, belåtna och lagom fulla? Självklart skulle du vilja det, jag kan ju knappast vara den enda.
Jag anser att mina ärr ger min kropp karaktär, (förutom ett jag har på överarmen, som mest bara får min arm att se fet ut) jag har nyligen upptäckt att det är många därute som har lider av samma problem som jag, vi har alla diagnoserats med kronisk klumpighet.
Jag gillar inte att ta långa höstpromenader på dejter, som det alltid står i kontaktannonserna, (inte för att jag brukar läsa dom) man blir så anfådd när man går och pratar samtidigt, man försöker kontrollera andningen så man inte ska låta som en flåsande blodhund, vilket endast kan sluta på detta sätt:
Andnöd- Syrgasmask- Död, så till dem där ute som helst andas genom munnen, precis som jag, så föreslår jag bio på första dejten, där behöver man inte prata överhuvudtaget, där uppfattas det mest som irriterende och störande.

Som ni antagligen har förstått är det här ingen kontaktannons, om jag hade varit såhär ärlig mot alla jag känner hade jag antagligen inte känt så många.
Jag kanske ska presentera mig, det är jag som är Joanna.