Regnet det öser ner var eviga dag
Jag vet var du är, men var är jag?
Är jag på botten, är jag på marken?
Jag är nog ett träd, som förlorat barken
Inget känns längre så samma sätt
Innan var livet så jävla lätt
Men nu bara springer skiten i fatt
Jag är en råtta, sorgen en katt

Allt forsar upp likt en gigantisk flod
Innan visste jag var jag stod
Men nu är allt så jävla gungit
Som att hämta andan när man sprungit
Men nu kommer luften tillbaka
Marken har äntligen slutat skaka
Jag tar mig upp mina svaga ben
Jag känner mig svag, känner mig klen
Men det sista jag vill är att ge vika
Vill inte mina vänner svika

Ljuset kommer åter att leta sig in
Även om denna sorg är min
Så vill jag lämna den ensam ett slag
Låta den vila till en helt annan dag
En dag
Då jag
Åter är svag