Det är som dröm som aldrig vill sluta
Man är fångad i samma rökruta
Allt spelar upp sig i huvudet om igen
Hur dagen började och vad som hände sen
Det är som en skräckfilm i kubik
Som toppar varje tidningsrubrik

Att sitta fängslad av sin egen sorg
Ramar in en, det blir en borg
Ingen når in på det sätt jag önskar
Ingen kan visa mig var det grönskar
Jag är så ledsen att jag inte kan sörja
Jag försöker gråta men kan inte börja
Känslan av att veta att dit liv är slut
Är känslan som gör att jag inte står ut

Det finns ingen mening med detta liv
Om det tar slut efter ett första kliv
Det blir som en bild utan motiv
Som sen raderas ur vårt arkiv
Det är så att man blir explosiv
Men även jävligt depressiv