Det här är en dikt till din ära
Det är en sång om den sorg jag får bära
En sång om allt som hände dig
Det som för all tid kommer påverka mig

Vi träffades hemma hos dig viola
Satt där och snacka, vi var så coola
Tittade på en film om ägg du tyckte om
Du satt och myste och ville krama dom
Vi bestämde oss för att ta bussen till stan
Redan här kunde vi ha ändrat den dan’

Först när vi träffats hade du lånat min hatt
Du bar den på huvudet i bussen där du satt
På bussen som ledde oss mot vita scenen
Satt Viola och Hugo, bohemen
Nu har du ett eget minnesbord
Denna dikt är för mig ett trösteord

Alla som kände dig vet att du har
En insida som är alldeles underbar
Alla vi vet att du spred sån lycka
Så att många började om dig tycka
Du kommer alltid att finnas här
Där det bultar när man är kär

Efter vi hade varit i parken ett tag
Vi började kyssas, du och jag
Du erkände sedan dina tankar om mig
Du sa att du knappt kunde bärga dig
Jag kysste dig och du ögonen slöt
Du klagade sedan på att jag var för söt

Vi lade oss ner och kysstes en stund
I hjärtat av centrum i staden Lund
Sen kom idén och jag lyste opp
Vilken underbar sak att få ta sig ett dopp
Så vi gav oss av ett gäng för att bada
Ingen visste att vi skulle komma till skada

På vägen dit så märkte vi att
Bohemen Hugo sakna sin hatt
Vi ringde till Jonas som va i parken
Han lovade att ta upp hatten från marken
Sen var vi glada och fortsatte gå
Och ingen tänkte idén avslå

Idén om ditt nattliga dopp
Som dödade vårt hopp
Vi kom fram till Källby, jag hoppade i
Du följde efter som i min fantasi
Vi stod där och kysstes och krama varann
Kanske ditt hjärta som mitt de brann

I vilket fall så kom sedan dom andra
Dom som sen skulle trösta varandra
Någon kom och hoppa i poolen
Där jag och Viola lyste som solen
Vi stod och hångla och var coola
Jag saknar dig älskade Viola!

En simmade under täcket ett tag
Även om jag försökt stifta en lag
En lag som förbjöd att vara under täcket
Att man alltid skulle hålla sig nära räcket
Men av alkohol blir man omdömeslös
Och han simmade under och hon frös

Viola frös till och villa simma under
Jag försökte stoppa hennes blunder
Handen den slöt sig om hennes ben
Men jag var för svag, jag var för sen
Tappade greppet och Viola försvann
Och mitt hjärta värre brann

Sen gick minuterna och jag sprang runt
Skrek i panik där det var grunt
Letade och sökte under denna jävla plast
När jag såg hennes kropp mitt hjärta brast
Hon hittades där man minst kunde ana
Att hon hade tagit sin bana

Nu är hon död men finns kvar i mitt hjärta
Jag känner sorg och jag känner smärta
Smärta som inte kan beskrivas med ord
Men jag har en bild på mitt minnesbord

Vila i frid Viola Englund

1991 08 11 – 2007 08 11