Den presumtive juden ljöd och ljudade en Ghasel och flaxade, nej flaskade, med armarna och en inverterad spegelbild tänkte honom:
-Genljud din ljugande jugend!

Den lismande råttan tycktes blänga vilt och snedvint mot Bojangles vänstra lår.
-På måfår? Undrade Bojangles och fångade en påtår på sina tår.

-Visst bjöd jag dig en gång på en svans.
-Vad är det du påstår?

Råttan nafsade på en månskensinstans och pep iväg på distans. Långdistans, tänkte Bojangles, och vädrade i luften. Trånande skall jag smacka i natt!

Natten är ung. Frånsett, bortvänd, avsett, svettigt tunggung. Allt var två rumpa röra.
-Omoralen på detta ställe fattar ingen, sade den ilskne bagaren under hörnet. Mästaren, jag menar vår mästare, på dekis (om hösten). Snodde tvåöresrim från barnen på lekis (och opererar brösten).

Hälleflundra på hennes skuldra, man börjar ju undra; En synnerligen enbent poet.

Du går där och svassar, gnager på gristassar, följer efter, som en vara i hans kassar.

Bojangles gatloppa i Pamplona var snart över. Någon slängde iväg ett ord, en annan skrek, och hoppa:

-Pantlåna! Det ska jag då ha, det ska jag då ha!

Plötsligt sänkte sig lugnet slikt en sikh som med sitt krumbuktiga knä kom krumsprångande över levande lik. De var likt levande, men Bojangles visste vad de var.

-Du vissnar, du vackra visa. Visa mig, visa dam. Visa mig, kort vad du har under din korta kjol, måhända ett visakort?

-Du ser ut som jag gjorde när jag föll i Como, i Italien. Ingen kan hjälpa dig Bojangles. Men ditt inres snårskogs tomhet ekar granar, och en, lång tall.

Kack!

En snasckalig kvaskalvare!

Bojangles såg sig förtvivlat om, och hans yttre exploderade och sprack i en hel del. – Vad oanständiga ni är. Skulle inte ni sitta på bord eller?

Som en pizza i ditt eget ansikte Bojangles. Och en stor kebab. Bekab, en snabb.

ps. vi är allan negrer!