En längtan så stark att den ilsket välmenande studsar genom kroppen
Solen bleknar och får en varmare ton genom linnegardinerna

En längtan som härligt vibrerar så kraftigt att skinnet lossnar och rullar ihop sig vid lederna
Draget genom rummet får den trötta dörren att slå så strimman av solljus den släpper in ibland huggs av

En längtan med tydliga tapeter av sköra blå blommor, smak av ingefära och mystisk vilja
Stegen i den sandblandade grusen får damm att yra kring dom oknutna skosnörena som blekts i solen

En längtan som lyfter över vardag med seniga armar och ser över böljande fält
Koppen som ställs på bordet kastar en lång skugga som avbryts av springor i det stolt slitna bordet

En längtan så efterlängtad att den kan ruinera och fördärva
Rysningarna längs ryggen tvekar i sin betydelse mellan välbehag och obehag

En längtan så efterlängtad att den gör sig själv omöjlig
En längtan så stark att den utplånar sig själv när man försöker omfamna den