Vid den delvis kollapsade stenbron över bäcken
där djupa och grova däckspår
i torkad lera och strimlor av grenar
löper över bron och längs båda sidorna på bäcken
har den tvinnade nylonlinan sin början
Linan sträckt över avstånd darrar
på väg att tappa sin hållfasthet
så knäppningar i den
får insektsvärmar bäcken samlat att explodera

Från en fristående spiraltrappa
med utsikt över hela kvarter
lyser en skarp blick på den punkt
där linan fäster i en ryggkota
på en hopkrupen kropp
Som svettig skälver och skavs mot däckspår och sten
utan att ropa på hjälp
då rösten tappats
eller försök till flykt
då orken inte tillåter

I toppen på trappan viras linan kring ledstången
sedan vidare runt en lyktstolpe
och kring en mattsvart skorsten i plåt
och i ett virrvarr runt ett kvarter där den binds om sig själv
Vibrationen i linan på bristningsgränsen
förstärks då en pinne som spänts i ögla på den
roteras så linan tvinnas
dras åt för att ge pianosträngen högre ton

Huden kring linans fästpunkt i ryggkotan vitnar
för att sedan tydligt visa sina blodkärl
och till sist spricka tvärt
utan ljud jämfört med vad som hörs
då ryggkotan rivs av sin plats i raden
Ur hålet i ryggen rasar ryggkotor
ut som dominobrickor tills ryggen är tom
och linan tar eget initiativ
söker sig in i hålrummet
där den i kraft drar åt sig allt den fäster vid