Jag klarar inte med det här mer.
Jag vill kunna le och skratta som jag gjorde förr.
Kunna göra det på riktigt.
Känna hur man verkligen ler och skrattar med hela kroppen, känna den där sköna känslan.
Fan om man ändå kunde hare så igen^^
Jag förstår inte vad som hände.
Varför blev det såhär?

Du förstörde mig.
Jag hade byggt upp mig själv igen jag vågade älska igen.Jag vet inte om jag kan det nu.
Jag vet verkligne inte. Och jag vet inte om jag vägar heller. Så fort jag tänker på den smärtan du gav mig så blir jag spyfärdig.

Jag skulle aldrig klara att bli så nedbruten igen.
Jag skulle verkligen inte det.
Jag vet inte, man kanske borde leva ensam resten av sitt liv ?

Fan^^
Nu göre ont i magen igen.
Jävla magkatarr!