Den gilla gången
morgon, dag och kväll
natten som en gång gav livet ro
möjligen inte allt som kryllat
under dagens slit och släp
fick känna sömnens lisa
uggleklors predatorskift
i gryning avlöst av räv och hök
ger vår stund på jorden mardrömsprägel
ett smolk i livets kalk
en bägare med bitter dryck
att måsta tömmas till dess sista droppe – besk medecin kan tyckas
som botar döden från sitt liv…

Konstig insikt – att se varandet
för vad det är – ett svek som drabbat har
och drabbar alla – ingen levande kommer undan
och de ännu ofödda
föds sitt oblida öde till mötes.

Ska vi vara tacksamma för skapelsens lidande?
Vad gagnar det? I vad mån är detta kärlek?

Inte utan dock att livet
som den företeelse det är
i universums rymder
ter sej över allt fantastiskt.
En manifestation av materiens längtan
en akt av dolda energiers vilja
en lek så grym
men sann
i all sin
hopplöshet…