Jag tror inte på Ödet. Det känns så konstigt. Att allt liksom skulle vara förutbestämt.
Vad är det då för mening med att leva?
För att få reda på sitt öde kanske, men varför ska man ha reda på det?
Om det är det sista man märker i livet, sitt öde, vad har man då för nytta av att veta det?
Och vem bestämmer i så fall ödet? Gud?
Kan han bestämma allas öden? Det kanske bara är vissa som har öden, och alla andra följer bara med strömmen, och slumpen.
Men vad avgör i så fall om man ska få ett öde?
Vad man gör? Vem man är? Om man är troende? Det sista kanske det skulle kunna vara, om det är Gud som avgör vilka som får öden. Men å andra sidan, ska inte Gud älska alla lika mycket?
Det här är en av de frågor som inte går att besvara. Det finns så många olika svar. Egentligen bara två, men man kan formulera på så oerhört många olika sätt.
Tror jag.
Slumpen då? Är den lättare att tro på?
Egentligen inte, för Slumpen är lika ologisk som Ödet. Om Ödet nu är ologiskt. Egentligen borde det inte vara det, men det känns ändå inte möjligt.
Slumpen borde vara mer trolig, för alla kan ju drabbas av slumpen.
Men vissa kanske har ett öde, men drabbas av slumpen endå.
pepper, 3/6 -07 kl 19:58
Det finns många filsofier om det där. Inom asiatisk astrologi anses ens levnad vara mer cirkulär, där olika krafter sägs verkar olika delar av livet. Där ödet är ett av dem. Ett annat av krafterna, enlig den daoistisk tanke är möjligheterna. Kraften möjligeterna skiljer sig från kraften ödet genom att den är beroende av vad man gör av den själv.
Matematiken har bildat en sannolikhetsteori som försöker förklara slumpens effekter. Jag får be dem lycka till med det. Jag tror en skicklig pokerspelare har bättre koll på det där.
Sedan: hur fastställdes ödet om inte med slumpens hjälp?
Härliga tankegånar du har.
Pepper